Halshuggning av tulpaner…

Vet inte om det är extra mycket kraft i blomningen i år, eller så är det helt enkelt så att våra rabatter börjar växa till sig nu på andra året så att det blommar mer överdådigt.
Det är underbart att se hur det ena blomfloret avlöser det andra och också hur olika sorter kompletterar varandra i färg och form. Sedan ser man de där kombinationerna som kanske inte blivit så helt lyckade och de växter som tar lite för stor plats, lite för fort… Men dem är det ju bara att flytta. Det är väl lite det som trädgårdsarbete handlar om, eller?

Nu har alla tulpaner, narcisser och andra vårblommande lökar blommat över och idag har vi halshuggit – Ja, det heter ju dead-headed på engelska – de senblommande sorterna som nu givit upp. Det är klokt att göra det så snart bladen fallit så att all kraft kan samlas i löken och ingen onödig energi går åt till att bilda frö.

Botaniska, vilda tulpaner får gärna gå i frö här hos oss så att de förökar sig. De kommer alltid igen ändå. Likadant gäller för snöklockor och pärlhyacinter och de engelska Blue Bells som jag gärna vill ha fler av. De kommer tillbaka ändå snällt år efter år, men hos de förädlade tulpanerna är det en förutsättning att man tar bort fröställningen för att löken ska ha en chans att återhämta sig och få kraft att bilda sidolökar som ska blomma kommande år.
Efter blomningen är det bra att gödsla med benmjöl, särskild lökgödsel eller nässelvatten. Så i morgon får de en extra dos näring innan bladen vissnar ner för att stärka löktillväxten innan den går i vila inför nästa års tillväxt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*